Träffade också Etisar och Goran, en geografi- och historielärare från Irak och en musiker från Bosnien. De, precis som vi, vill inte annat än att arbeta. Men vägen dit är inte alltid spikrak och enkel. Mötet med Etisar var starkt. Hon har bott i Sverige i ett år, läst svenska 5 månader och har en praktik på en förskola. ”Jag tycker om jobba, jag lärare i Irak, praktik hjälpa mig prata, studera svenska inte good”.
Hon berättar med sin knaggliga svensk att hon har två barn kvar i Bagdad. Den enda som kom med är den yngsta 15 åriga dottern. Hennes man läser, precis som hon, svenska. Jag ser en orolig mor framför mig. Blanka ögon och darrande röst. Jag ser i Etisar, min mor som 1975 kom till Sverige. Min mor var yngre bara 27 år, med två barn jag 3 år och min syster 11 månader. Hur ska ditt liv bli här Etisar? Hur kommer det gå för din familj i krigets Irak? Där dör ju civila varje dag.
Jag försöker förstå och känna, men jag vet att det bara blir ytligt. Etisar hur ska någon kunna förstå din oro och din sorg?
Vilken beundransvärd styrka vi människor har. När livet vänds upp och ner har vi nästan alla en enorm förmåga att göra vårt bästa och fortsätta leva. Du har det definitivt Etisar. Tänk att få tillhöra ett land som ger människor en ny chans. Sverige är fantastiskt!
Inlägget är pingat på intressant.se
Andra bloggar om: politik, samhälle, invandring, flyktingar, arbetsförmedlingen, irak
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar