lördag 26 januari 2008

Edelstam hyllas samtidigt som Pärdrevet

I torsdags då den stora nyheten i media var att Pärs eventuella framtid som ekonomisk talesman genomfördes en liten cermoni till minne av den fd svenske ambasadören Harald Edelstam. Så här sa den 20-åriga María-Elsa Salvo Miranda:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så lyder Artikel nummer 1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och det är ett bestämt klargörande om att vi alla bär ansvar över att människors rättigheter respekteras. Detta ansvar bär vi inom oss i vårt förnuft och i vårt samvete och detta bevisade Harald Edelstam att han trodde på när han oförtröttligt kämpade för att hjälpa människor. Minnet om vem han var och vad han gjorde bör alltid hedras och ses som ett exempel av hur vi alla bör sträva efter att vara.

Med hjärta, mod och förstånd ändrade han ödet för människor. Tack vare honom har familjer hindrats från tragiska splittringar och människor har räddats undan tortyr, fångenskap och död. Istället har pappor och mammor fått behålla möjligheten att få se sina barn leka och växa upp, trots att de många gånger fått uppleva allt det långt bort ifrån välbekanta landskap, i främmande länder där det talas ett främmande språk.

Under de två år som följde efter statskuppen i Chile, hade min pappa suttit fängslad i nästan 4 månader på ön Quiriquina, och mina föräldrar hade behövt fly som politiska flyktingar och tillbringat ett år och 7 månader i Rumänien. Den 31:a december 1975 rullade dem in genom gränserna mellan Danmark och Sverige i en turkos Wolkswagen. Som de flesta andra nyinkomna invandrare i Sverige blev mina föräldrar hänvisade till boende i Rinkeby men 12 år senare när jag väl föddes hade dem bosatt sig i ett radhus i Hässelby Villastad.
Jag var medborgarlös de första 11 åren av mitt liv innan jag fick mitt svenska medborgarskap. Under mina år i grundskolan var jag en av de få eleverna med utländsk bakgrund och jag var ensam om att ha svart hår, gå på hemspråk och framförallt var jag ensam om att veta vad som egentligen hade hänt i Chile 1973. När det väl var dags för mig att göra mitt gymnasieval blev det Tensta Gymnasium. På Tensta Gymnasium träffade jag ungdomar som kom från länder jag inte ens visste fanns, som pratade ett annat språk och som vars föräldrar också hade kommit till Sverige för att slippa undan krig, förföljelse eller tortyr. De delade samma känslor som jag, känslor om att inte känna sig hemma någonstans, känslor om utanförskap. Vad jag såg under mina år i gymnasiet var att för de flesta av dessa ungdomar blir utanförskapet för omfattande. Det växer sig större och större och skapar en distans, ett avstånd till samhället. Detta leder till dåliga konsekvenser för oss alla som lever här. Jag anser därför att det är extremt viktigt att politiker, föräldrar, lärare och alla andra som har möjlighet, uppmanar integrationen av ungdomar inom politik, speciellt ungdomar med utländsk bakgrund. Engagemang inom politik leder till engagemang inom samhället. Detta tar oss tillbaka till Harald Edelstams humanitära handlingar. Det var hans engagemang i personer och hans engagemang i politik som skapade förändring, skapade förbättring.

Under hela min uppväxt fick jag, genom konversationer med mina föräldrar, en inblick i vad tusentals chilenare fått gå igenom till följd av statskuppen i Chile 1973. Det är svårt för oss här i Sverige att sätta oss in i situationer dessa människor har fått gå igenom, men vi måste försöka. Det är våra handlingar idag som kan göra skillnad imorgon. Medkänsla och gemenskap är inte vilka ord som helst, det är ord som bör väcka känslor inom oss, precis som de gjorde för Harald Edelstam. Det är känslor som binder oss människor samman, och endast då kommer det finnas ett mod, en vilja och styrkan att skapa förändring, skapa förbättring.

Harald Edelstam har inte endast räddat människor undan diktatur och orättvisa. Minnet av honom är en utsträckt hand till oss alla. En utsträckt hand som ska hjälpa oss fortsätta på den rättvisans väg som han med sin kamp öppnat upp. Harald Edelstam var en människa som åstadkom så mycket. Föreställ er då, hur mycket vi alla kan åstadkomma tillsammans.


PS. Pär har rätt. Både han och Mona Sahlin förlorar på mediacirkusen. DS.

torsdag 24 januari 2008

Arbetet går vidare...

Igår på kvällen besökte jag Botkyrka. Jag var ute med partivänner från kommunen och knackade dörr för att så här på sluttampen av rådslagsomgång ett få in fler åsikter och synpunkter på vår politiken. Mer bilder här.
Tillsammans med Jan Eliasson som var i Södertälje, riksdagskollegan Jansenko Omanovic och gäng lokala partivänner hann vi med omkring 130 hushåll. Det var kul. Bästa kommentaren vi fick höra: "Jag röstade borgerligt, har alltid röstat borgerligt. Men ni gör ett bra jobb".
Nu är det dock Pär Nuders framtid som intresserar de flest.
Media: DN, Svd, Svd2, AB, Expressen

tisdag 22 januari 2008

Borgerlig jobbpolitik faller platt

Nu varnar Konjunkturrådets experter för att högerregeringens jobbskatteavdrag kan leda till minskad att hög medel- och höginkomsttagare arbetar mindre vilket skulle påverka den totala sysselsättningen negativt. (DN debatt)

Den minnesgode minns att borgarnas jobbpolitik har tre bärande beståndsdelar: A-kasseförsämringarna, Nystartsjobben och jobbskatteavdraget. Nu ifrågasätts alltså jobbskatteavdraget. Tidigare har Nystartsjobben och a-kasseförsämringarna inte gett de effekter borgerligheten sa. Här kan du bland annat läsa mer om det.