Littorins löfte om kollektivatalen

Gammal text: Nu har den borgerliga regeringen definitivt lovat att inte överhuvudtaget röra arbetsrätten och kollektivavtalen. Undrar vad Bäcktsröm säger? Här finns protokollet (dock lite felciterad i min andra replik. Det var rätt att ta debatten, men inte lönt att fortsätta den). Ur debatten:

Anf. 73 LUCIANO ASTUDILLO (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka Littorin för ett väldigt bra svar. Det är precis som Littorin säger. År 2006 hade vi 1 000 strejkdagar i Sverige, att jämföra med Frankrikes en miljon strejkdagar. Vi hade 450 tvister i svensk arbetsdomstol, i England hade man över 100 000 tvister i domstol.
Bakgrunden till den här interpellationen är att vi har ett Svenskt Näringsliv med Urban Bäckström i spetsen som jag anser har blivit alltmer aggressivt och politiskt i sin attack just nu under pågående avtalsrörelse. Urban Bäckström angrep något fack och kallade det för militant. Han anklagar facket för att systematiskt missbruka strejkrätten. Alltså under pågående avtalsrörelse går en av parterna ut så här och kräver att regeringen ska ta tag i detta. Man lade sig också i avtalet med Svensk Handels, som lämnar rätt mycket övrigt att önska från Svenskt Näringsliv som organisation.
Det verkar som att Littorin lyckats hålla sina egna regeringskompisar i schack. Vi har inte hört Maud Olofsson, Göran Hägglund eller Carl Bildt uttala sig i frågan om kollektivavtalen. Det verkar också som att Littorin har lyckats piska in de borgerliga riksdagsledamöterna – de finns inte här i dag – och det är väldigt positivt.
Man kan ändå undra hur det lär ha sett ut när Littorin satt där på den exklusiva herrklubben i sällskap av sina kompisar och hur han, i Chesterfieldfåtöljen med whiskyglaset i ena handen och cigarren i den andra, lyckades övertyga dem. Jag undrar hur de svarade. Men klarar Littorin trycket från Svenskt Näringsliv? Det är en viktig fråga.
Det andra skälet är att trots alla de kraftfulla åtgärder som Littorin beskriver i sitt svar ser vi inte ett minskat utanförskap. Vi kunde läsa bara för någon månad sedan i Sydsvenskan: Fler i utanförskap nu än innan valet.
Trots att ni ger er på löntagarna med försämrad a-kassa och trots ökade krav på arbetslösa minskar inte utanförskapet. Samtidigt gödslar ni ut pengar till dem som redan har mycket, med förmögenhetsskatten och den omläggning av fastighetsskatten som vi ser. Samtidigt ger ni er på dem som är arbetslösa genom att drastiskt dra ned på åtgärder som arbetsmarknadsutbildningar, praktikplatser och vuxenutbildning.
Den tredje orsaken till att jag ville ta den här debatten med Littorin är den sakta smygande insikten att den här moderatledda regeringen bara har tre och ett halvt år på sig. Sedan tar vi socialdemokrater över och regerar, som det brukar vara. Jag är rädd att detta kommer att leda till en rad panikåtgärder från Regeringskansliet och från arbetsmarknadsministerns sida. Det gäller att bygga om Sverige så mycket som möjligt på de här sista tre och ett halvt år som ni har kvar att regera under.
Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att få ett konkret svar från Littorin: Är det ett löfte att inte ge sig på den svenska modellen och kollektivavtalen innan vi har haft ett val där den här viktiga frågan underställs svenska folket?

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):
Herr talman! Svaret är ja.


Tidigare inlägg: här