tisdag 15 maj 2007

Kulturrelativism är alltid ett svek

Jag har stark sympati för dem som moraliskt upprörs över att barn kränks genom misshandel. Det är nämligen helt oacceptabelt.

Per Tedin skriver i Sydsvenskan idag: I Sverige är det förbjudet att aga barn. Det har det varit sedan 1979. Lagen gäller alla utan undantag. Och de som bryter mot lagen skall ställas till svars. Punkt. Något utrymme för individuella tolkningar eller särskilda hänsyn finns överhuvudtaget inte. En sådan kulturrelativism präglade mycket av den tidiga debatten om det så kallade hedersrelaterade våldet. Det var ingen betjänt av. Men minst lika korkat vore att göra problemet till enbart en fråga om kultur eller etnicitet.

I Expressen resonerar Ann-Charlotte Marteus på följande sätt: Frågan är dock om det finns ett extra motstånd mot att ta itu med misshandel i invandrarfamiljer. Kan socialarbetare bli passiva av rädsla för rasiststämpling? Finns där outtalade idéer om att andra kulturer kan mätas med andra mått än den svenska lagboken? Det är komplicerat. Man kan ju också tänka sig att en invandrare med sociala problem lättare blir av med sina barn än en våldsam men välartikulerad direktör i Djursholm. Dock; de berättelser om samhällelig undfallenhet som kom från utsatta invandrarflickor efter mordet på Fadime tyder på att Rubars tes inte kan avfärdas.

Dessa skribenter fångar problemet. Jag delar helt Pers analys; kulturrelativism är ett sluttande plan. Hur komplicerat den må vara, Ann-Charlotte, är det också helt oacceptabelt varje gång socialarbetare bli passiva av rädsla för rasiststämpling eller om det finns outtalade idéer om att andra kulturer kan mätas med andra mått än den svenska lagboken. Lagen ska tillämpas lika för alla.

Gör då den verkligen det? Även om det är vår ambition så är det inte fallet. Det finns mycket forskning som pekar på att exempelvis klasstillhörighet fäller avgörande i rätten. Mycket tyder på att också det sk invandrarskapet är en missgynnande faktor. Jag vågar till och med påstå att man inte ges samma rättigheter i det här landet om man råkar vara arbetslös, lågutbildad eller är född i ett annat land.

Ann-Charlotte menar att Evin tes inte går att avfärda. Men, dessvärre, bygger också hennes tes i viss mån på kulturrelativism. Hon försöker förstå barnmisshandel via invandrarskap. Det bekräftas dessutom genom hur systematiskt i sitt inslag avstår från att välja andra variabler för att förklara misshandeln. Hon avstår från att redovisa den fakta hon vet om den sk andra generationen (ingen skillnad). Hon avstår från att berätta att man faktiskt informerar om våra lagar i introduktionen av nyanlända.

I Evins värld reduceras då sveket mot barnen till ett svek mot invandrarbarnen. Men som Per poängterar: Invandrare är förvisso överrepresenterade bland gärningsmännen - men det gäller också föräldrar med ett kriminellt förflutet, missbrukare och "personer med sämre socioekonomiska förhållanden". Skilsmässobarn räknas också till dem som löper högre risk att råka illa ut, liksom barn till vuxna som själva utsatts för våld under sin uppväxt.

Så komplicerad är verkligheten.

Tidigare inlägg: här

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du citerar grovt selektivt från Tedins artikel som finns på direktlänk här:

http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/pertedin/article238647.ece

Han inleder nämligen med kritik mot BO:

"Barnombudsmannen brukar inte skräda orden. Allt som oftast när barns rättigheter och intressen kränks eller åsidosätts finns BO på plats för att ta politiker och andra makthavare från vuxenvärlden i örat.
Det är en angelägen insats. Också i Sverige behövs det någon som ständigt och villkorslöst är beredd att ställa upp på och ge röst åt landets alla barn och ungdomar. Så mycket påtagligare blir därför BO:s halvhjärtade invändningar mot beskyllningarna om sveket mot de invandrarbarn som misshandlas av sina föräldrar."

BO:s undanflykter i P1 morgon var pinsamma och borde föranleda omedelbar avgång. Hon ska skydda barnen men väljer uppenbarligen hellre att offra barnen än att ta tag i problemen.

"Hon försöker förstå barnmisshandel via invandrarskap. Det bekräftas dessutom genom hur systematiskt i sitt inslag avstår från att välja andra variabler för att förklara misshandeln. Hon avstår från att redovisa den fakta hon vet om den sk andra generationen (ingen skillnad)."

Tror du själv att åtta gångers överrepresentation kan förklaras med sociala faktorer? Gå in på BRÅ:s hemsida över invandrares och svenskars brottslighet - skillnaderna när man standardiserar med avseende på såna faktorer jämfört med när man inte gör det är inte stora.

http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=1brottslsveutland.pdf&url=/dynamaster/file_archive/051214/e7dae113eb493479665ffe649e0edf57/1brottslsveutland.pdf

Varför tar du upp det här med andra generationens invandrare? Jag har ju redan sagt att det inte är relevant, och dessutom redovisar du inte nån källa!

Dessutom faller ju ditt resonemang om att andra generationens invandrare inte är överrepresenterade tillbaka på sig självt.

Dessa fakta stämmer för andra generationens invandrare också, right?:

"överrepresenterade bland gärningsmännen - men det gäller också föräldrar med ett kriminellt förflutet, missbrukare och "personer med sämre socioekonomiska förhållanden". Skilsmässobarn räknas också till dem som löper högre risk att råka illa ut, liksom barn till vuxna som själva utsatts för våld under sin uppväxt."

Om din teori stämmer, borde alltså andra generationens invandrare också vara kraftigt överrepresenterade - men samtidigt påstår du att dom inte alls är överrepresenterade: du säger alltså emot dig själv.

Och den muslimske imamens och den somaliske hemspråkslärarens inställning, hur ser du på deras inställning? Och Rubars reportage om England - att folk ser aga som nåt normalt? Tror du verkligen att värderingen att aga är nåt normalt inte spelar nån som helst roll? Tror du att man helt överger sina gamla idéer när man kommer till Sverige? Varför förekommer det då hedersmord och annat hedersrelaterat våld bland muslimer och syrianer?

Din argumentation hänger ju inte ihop över huvud taget. Sossarna måste lägga av med sitt relativiserande av invandrarrelaterade problem - annars kommer ni åka på dyngtorsk i valet.

Rubar vill inte peka ut några andra än PK-mänskor som du själv, Ali Esbati, BO, den ansvariga ministern, ordföranden för Rädda Barnen, etc. Försök förstå det - syftet är att hjälpa invandrarbarnen och till slut också invandrarfamiljerna, inte att bråka med dom. Det görs bäst genom avskaffandet av den här vettlösa PK-ismen.

Anonym sa...

"Varför tar du upp det här med andra generationens invandrare? Jag har ju redan sagt att det inte är relevant"

- det var roligt. inte visste jag att luciano skrev sin blogg endast som nån sorts diskussion med grue enbart. där g alltid har sista ordet.

Anonym sa...

" det var roligt. inte visste jag att luciano skrev sin blogg endast som nån sorts diskussion med grue enbart. där g alltid har sista ordet. "

Nej, men nu vet du det!:)

Nej, men seriöst - om han tycker att jag har fel kan han väl motivera varför istället för att bara upprepa samma argument en gång till? Diskussion går ju, som Monty Python visat, inte ut på endast säga emot den andre...

Luciano Astudillo sa...

När jag skrev mitt inlägg fanns inte Per Tedin krönika på nätet. Tack Grue!

Jag hinner inte svara ditt inlägg. Mitt syfte har varit att problematisera. Vad gäller andra generationen så är källan: Evin. Hon berättade att det var så.