Mångfalden – en av Europas stora utmaningar

Det kanske inte är en slump att dagen inleds med en diskussion om EU och migrationen i Maison de l’Amériqur latine. Frågan är brännhet i flera länder. Dels för att klara migrationen från syd och öst, dels för att i stort sätt varje europeiskt land brottas med frågor kring den nationella identiteten. Vi debattera också frågorna i Sverige (läs Niklas Ekdal i DN). Men EUs hållning är just nu schizofren. Å ena sidan behöver vi arbetskraften för att klara tillväxten och välfärden, å andra sidan gör vi allt vad vi kan för att hålla ”dom” borta.

Kan vi och vill vi få en europisk politik på området? Säkert ett bättre samarbete vad gäller flykting- och arbetskraftsinvandringspolitiken. Men vad mer? Och klarar Europa den stora utmaningen att skapa ett nytt och vidare vi?

Jag fångas av EU vilja att vidga perspektiven; att börja prata om ”global politik” inte bara migration. För visst är det så att migration också handlar om ekonomisk och demokratisk utveckling i södra halvklotet. Jag hoppas den gamla kontinenten ser sambanden. Orkar ta ansvar för vad det i praktiken innebär; att riva handelshinder och att minska stödet till jordbruket. Detta är inte lösningen på våra länders identitetskriser. Men ändock viktiga frågor för att få bukt med delar av orsakerna till migrationen.

Jag tror vi har mycket att lära av varandra, tänker jag när jag får höra nästa förläsning om det tysk-franska samarbetet "lika möjligheter" . Det som på EU språk kallas ”best practice” är en bra modell, men att hitta en gemensam och enda modell för att klara integrationen i Europa kommer inte att funka. Vi är för olika och har valt olika vägar för att möte mångfaldens utmaningar. Allt från det tyska gästarbetarsystemet till fransk assimilationspolitik. Var finns Sverige?

Därefter en spännande genomgång om Laícité av Didier Leschi från inrikesdepartementet. Fransmännens syn på den sekulära staten har sitt ursprung i den franska revolutionen och var orsak till många spänningar i det franska samhället för något år sedan. Laícité var argumentet som användes för att förbjuda av religiösa symboler i offentliga skolor. Men resonemangen haltar. När jag frågar om vilka helger de offentliga skolorna har svarar Leschi att dessa helger är äldre än franska revolutionen...Vi får också samtala med representanter för judiska och muslimska organisationer.