tisdag 29 maj 2007

Cambia todo cambia

Svd har kört igång en spännande kulturdebatt under rubriken: Svenskhet under förhandling.

”Oavsett vad man må anse om saken ser Sverige idag helt annorlunda ut än det relativt homogena land som jag växte upp i för 30–40 år sedan. Sveriges kultur- och självuppfattning är en annan, konfliktmönstren är andra. Också språket, den talade svenska som alla invånare i detta land använder som kommunikativt instrument, har förändrats i grunden. På vilket sätt dessa förändringar skett, och med vilka konsekvenser, är frågor vi kommer att diskutera i flera artiklar i SvD framöver.”, skriver Steve Sem-Sandberg.

I en inledande artikel skriver etnologen Annick Sjögren: ”Landet behöver inte vara rädd för nya människor och, i vår åldrande del av världen, ju fler som kommer hit, desto bättre. Det är inte så mycket svenskarna som står för svenskheten utan snarare deras institutioner. Svenskheten ligger i den svenska skolan, i den svenska lagen, i det svenska språket. Svenskheten finns i de grundläggande föreställningar och övertygelser som bärs upp av institutioner från en generation till en annan. Den finns i de normer som omsätts i etiska principer, förordningar och lagar. Den finns i de strukturer som skapas av utbildning, av politik och administration, av massmedier och i kulturlivet. Vad individerna kontinuerligt gör är att överta, tolka och förhandla svenskhetens innebörd.”

och senare

I takt med samhällets ökade komplexitet krävs förhandlingar och kompromisser för att samhällsskutan ska hålla en någorlunda fast kurs. I ett samhälle där medborgarna inte är överens om vilka grundläggande värden som är överordnade andra uppstår konflikter, till och med sammanbrott. Det nya folkhemmet kräver en balansgång mellan värden som går att förhandla om, och värden som är nödvändiga att hävda. Någonstans finns det en gräns för kompromisser”

Jag tänker på låten Cambia todo cambia, skriven av en exilchilenare som heter Julio Numhauser. Låten vann massor av utmärkelser och handlar om hur man trots att allt förändras runtomkring en, trots att man själv förändras ändå håller kvar till sina minnen och längtan av ”sitt folk”(som texten säger). Denna låt väcker många känslor för de som levt i exil, men den borde också leda till eftertanke. Vad är nationell identitet? Hur och när blir vi bärare av denna identitet? Vem är ”mitt folk” som vi längtar efter? Måste vi välja eller väljer andra vilket eller vilka folk vi tillhör?

Ska bli spännande att följa debatten i Svd. Dagens inlägg.

5 kommentarer:

Knute sa...

I detta inlägg om hederskultur i Svenska Dagbladets multikultikampanj lyckas författaren med att inte nämna ordet islam en enda gång. Så därför är det en bra fråga: varifrån ska debatten komma när ämnet är ett så enormt tabu för alla? Artikeln är ett skolexempel på att Sverige inte diskuterar de problematiska aspekterna av invandring och islam, om det kan undvikas.

Jonas sa...

Que cancion mas lindo... Jag skulle vilja göra en svensk version, vet du om det finns nån?

sincretika sa...

Sii, lindo el bildspel! Till Jonas som frågar: vad jag vet så finns det ingen version på svenska, trots att han som skrivit (den mycket kända)låten bor i Malmö sedan +70-talet. Han är chilenare och heter Julio Numhausser.

Om artiklarna i SVD vill jag säga att det är typiskt att invandrarungdomar förknippas alltid med fördomarna om dem, som om det enda de gjorde var att rappa och ägna sig åt hip-hop, t.ex. Dessutom talar man nästan aldrig om tjejerna i förorten...Jag menar, inte om annat än bilden av dem som "offer" för sina familjers män...

Anonym sa...

Så bra att det blev sagt att det är Julio Numhauser den som skrev den enormt vackra "Todo Cambia".

Bra blogg. Inteligent!

Globetrotter sa...

Nej men...
Hederskultur har inte nödvändigtvis med islam att göra.

De "problematiska aspekterna" som finns med "invandring och islam" är nästan helt och hållet "svenska".

Därigenom INTE sagt att jag tycker det är häftigt med sharia-lagar eller amerikanska versionen av "freedom".

Men jag tycker att folk som flyttar hit ska ha rätt att behålla traditioner och tro - under förutsättning att det inte blir påtvingat oss andra. Det är inte andra länders moral eller hederskulturer som gäller i Sverige. Den värdegrund som finns i Sverige är den vi måste utgå ifrån; det är så man bygger folkhem och samhälle - att integrera betyder inte att omvandla.

Svenskar i alla åldrar måste vara beredda på förändring och ha en vilja att integrera - annars kommer det aldrig att ske.