Nu är det offentligt att Parvin Ardalan får Palmepriset.Hotad, förföljd, gripen av polis. Medborgarrättsaktivisten Parvin Ardalan för en tuff kamp för mäns och kvinnors lika rättigheter i Iran, skriver DN. (DN, Svd)
Jag sitter ju styrelsen och tycker det är helt rätt (inte så överraskande kanske).
Vad gäller den utrikespolitiska debatten hade jag fel i mitt förra inlägg. Det var inte "skammens dokument", utan "feghetens dokument" Ahlin använde. Men å andra sidan är det skamligt att Bildt inte med ett enda ord berörde Guantanamo i utrikesdeklarationen. Det blir en interpellation om det.
PS. "Förutom Kanye Wests dramatiska version av "Billie Jean" där originalets gäckande flykt är ersatt av en fjättrande tyngd och där gitarren låter som något som äter sig in i köttet. Som för att säga att Michael Jackson kanske inte alls är en Narcissus utan en Prometheus (som straffades för att han stal elden från gudarna och gav till människorna). Och att det är en låt som man kanske inte alls skall dansa till." Hmm, må så vara med i kontakt med musikgudar var nog vår kära Michael DS. (DN)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar