Oroligheter i Paris?

I svensk (DN och Svd) media nås jag av oroligheter i Paris. Hittills verkar inte frågan vara så stor här. Däremot stiger valtemperaturen. Valet idag är ovisst. Nicolas Sarkozy är inte längre den självklara segraren. Ségolène Royal närmar sig i opinionsmätningarna. I början på veckan lämnade Sarkozy inrikesdepartementet.

HALDE –myndigheten mot diskriminering och för lika möjligheter

På morgonen besöker vi den oberoende myndigheten Halde - Higher Authority to fight against Discriminations and for Equality. Den är relativt ny och arbetar som våra ombudsmän mot diskriminering. Från 2004 har myndigheten växt och har numera 70 anställda och omsätter 11 miljoner Euro. De har två uppgifter; att driva diskrimineringsfall och att i praktiken se till att människor beredes lika möjligheter i Frankrike.

Förra året gjordes 4000 anmälningar, nästan hälften var arbetsmarkandsrelaterade. Hittills i år har 1500 anmälningar gjorts. Det finn tre saker som skiljer denna myndighet från de svenska.

De är en myndighet vi har fem - JÄMO, HOMO, DO, HO och BO. Det verkar faktiskt bättre. Våra svenska motsvarigheter kan inte välja att ta upp fall själva. Det behövs en anmälare. Så är det inte i Frankrike. Myndigheten får dessutom använda sig av ”diskrimineringstester”, vilket man gör systematiskt.

Faktiskt samma fråga jag har drivit i Sverige, med viss framgång (läs tidigare inlägg). Även om juridiken är knepig så kan denna metod till och med användas för att bevisa diskriminering. Coolt, jag måste bjuda dem till Sverige.

Kristersson, du svarar inte på varför du kittlar våra rädslor

I Svd Brännpunkt får du borgarrådet Ulf Kristersson möjlighet att utveckla dina resonemang. Tyvärr tar du inte chansen. Varför ska alla nyanlända invandrare ses som kollektiv? Och hur förbättras SFI:n och kortas vägen till arbete genom mer skolbänksundervisning? Jag har skrivit om frågan vi två tillfällen. Här och här.

Förorten som inte brann

Vi åker buss till den socialistiskt styrda staden Sarcelles. Byn som under Ludvig den 14es tid levererade hovets ananas är nu en stad på 55 000 invånare. Den ligger ca en timme från de romantiska kvarteren i Paris. Det dyra boendet i Paris fick först franska löntagare att flytta ut ur Paris till Sarcelles för ca 50 år sedan. Därefter följdes de av franska migranter från de fd kolonierna Tunisien och Algeriet, sedan en stor judisk inflyttning och därefter invandring från Mellanöstern, Afrika och Asien. Enligt vice borgmästare är staden nu en av landets fattigaste kommuner. Jag har svårt att se det.

När Paris förorter brann hösten 2005(SR, SVT, DN) skonades dock Sarcelles. Varför det? Det sociala arbetet, menar vår värd? Vi får prata med några av dem. De arbetar som länkar mellan myndigheterna och befolkningen. De är uppväxta i området, förstår området och har under år byggt ett socialnätverk som kanske ger svar på frågan varför Sarcelles undkom. Eller kanske är det också de sex centra som håller öppet alla dagar i veckan fram till 22.30. Här pågår ständigt verksamhet – allt från kulturella aktiviteter till läxhjälp. Kan inte ideella krafter klara uppgifter träder kommunen in. Allt det är svårt för mig att avgöra.

Jag slås av hur rent och välorganiserat allt verkar när jag jämför med andra socialt utsatta områden jag varit i. Också jämfört med Sverige. Samtidigt är det ändå ett jätteområde jämfört med våra miljonprogram i Sverige – och folk verkar bo mer tätt inpå varandra här.

Det ständiga påpekander från våra värdar om att problemen ändå är många och stora får mig till sist att minnas scener från den utmärkta franska filmen ”Medan vi faller”. Jag måste se den igen när jag kommer hem.

Mångfalden – en av Europas stora utmaningar

Det kanske inte är en slump att dagen inleds med en diskussion om EU och migrationen i Maison de l’Amériqur latine. Frågan är brännhet i flera länder. Dels för att klara migrationen från syd och öst, dels för att i stort sätt varje europeiskt land brottas med frågor kring den nationella identiteten. Vi debattera också frågorna i Sverige (läs Niklas Ekdal i DN). Men EUs hållning är just nu schizofren. Å ena sidan behöver vi arbetskraften för att klara tillväxten och välfärden, å andra sidan gör vi allt vad vi kan för att hålla ”dom” borta.

Kan vi och vill vi få en europisk politik på området? Säkert ett bättre samarbete vad gäller flykting- och arbetskraftsinvandringspolitiken. Men vad mer? Och klarar Europa den stora utmaningen att skapa ett nytt och vidare vi?

Jag fångas av EU vilja att vidga perspektiven; att börja prata om ”global politik” inte bara migration. För visst är det så att migration också handlar om ekonomisk och demokratisk utveckling i södra halvklotet. Jag hoppas den gamla kontinenten ser sambanden. Orkar ta ansvar för vad det i praktiken innebär; att riva handelshinder och att minska stödet till jordbruket. Detta är inte lösningen på våra länders identitetskriser. Men ändock viktiga frågor för att få bukt med delar av orsakerna till migrationen.

Jag tror vi har mycket att lära av varandra, tänker jag när jag får höra nästa förläsning om det tysk-franska samarbetet "lika möjligheter" . Det som på EU språk kallas ”best practice” är en bra modell, men att hitta en gemensam och enda modell för att klara integrationen i Europa kommer inte att funka. Vi är för olika och har valt olika vägar för att möte mångfaldens utmaningar. Allt från det tyska gästarbetarsystemet till fransk assimilationspolitik. Var finns Sverige?

Därefter en spännande genomgång om Laícité av Didier Leschi från inrikesdepartementet. Fransmännens syn på den sekulära staten har sitt ursprung i den franska revolutionen och var orsak till många spänningar i det franska samhället för något år sedan. Laícité var argumentet som användes för att förbjuda av religiösa symboler i offentliga skolor. Men resonemangen haltar. När jag frågar om vilka helger de offentliga skolorna har svarar Leschi att dessa helger är äldre än franska revolutionen...Vi får också samtala med representanter för judiska och muslimska organisationer.

Till sist: En promenad i Paris

Nu är jag framme i Paris. En lustig resa. Först kom vi iväg en timme senare än väntat. Killen framför mig var fruktansvärt uppjagad över situationen. Bråkade till och med flygvärdinnan. Väl framme hade chauffören som skulle hämta mig till hotellet fått sin bil borttransporterad. Det märktes på honom att ha blev stressad av situationen. Han bad om ursäkt flera gånger.

Jag hann ta en liten kvällspromenad. Hade glömt hur vackert det är i Paris. Det var säkert över 10 år sedan jag var här sist. Knappast så att det räknas längre. Imorgon börjar ett intensivt program. Ska bli både spännande och intressant. Kommer till Frankrike under en spännande tid. Det är snart val som DN tidigare uppmärksammat.

Barnkultur som avkoppling

Tänk dig ett samhälle där alla går baklänges, där ett adjö är ett hej och ett ja ett nej. Hur regerar detta samhället när det kommer person som går framåt och som säger hej när han hälsar? Jo, alla är överens – det är en märklig man. Pjäsen såg jag i går i samband med Teaterns Dag i Malmö och är ett samarbete mellan Expressteatern och teater Morianen. En av de fyndigaste replikerna i pjäsen: Han lurar i våra barn framåtanda…

Kan man göra teater av Barnkonventionen så att barn förstår? Absolut: Lilla Vilda Teatern i pjäsen: Barn i världen – showen. Lysande förställning av två unga skådisar som med musik och mycket humor tar barnen på en härlig kunskapsresa om barns rättigheter.

Läs lite mer om Teaterns Dag i Sydsvenskan. Det har varit en bra dag; härligt väder och mycket barnkultur...dags att sova. Imorgon bär det iväg till Franrike på en studieresa om segregation...