
Trots att Riksbanken redan höjer räntan (gammalt
inlägg) för att parera den glödheta ekonomin fortsätter Borg på inslagen väg.
Att skattesänkningarna ska ge mer till dem som har de små och medelstora inkomsterna klingar falskt om man ser på det totala resultatet av skatte- och avgiftspolitiken. Då är bilden lika glasklar fortfarande: mer till dem som redan har mycket.
Det är på sikt mycket oroväckande att krympa de gemensamma inkomsterna i den raska takt som nu Borg gör. För vad händer när det vänder? Vilka åtstramningar kommer göras då? En karensdag till, har moderaterna redan sagt. Men vad mer?
Förvisso är det rätt som Borg säger: lyckas man höja sysselsättningen så ökar intäkterna. Då kan man räkna in dessa skattesänkningar. Jag tror dock att Borg och de andra ekonomerna på finansen underskattar problemen på arbetsmarknad.
Det totala utanförskapet minskar inte markant. De står långt från arbetsmarkanden är väldigt många alltjämt. Och det råder redan brist på många områden. Jag tror att regeringen delvis kommer att försöka lösa intänktsfrågan med arbetskraftsinvandring. Men aj-aj, vilken chansning?
Och vad händer med alla dem som lever i Reinfeldts sk utanförskap? Hittills har borgerligheten dragit undan mycket av stödet för dessa grupper i form av minskad arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Hittills har borgerligheten försämrat ekonomin för samma grupper. Och hittills har borgerlighet prioriterat skattelättnader (främst till dem som har mycket) framför satsningar på småföretagen, på skolan och omsorgen samt på dem som behöver stöd för att komma i arbete. Känns politiken igen? Just det. Klassisk högerpolitik.
Media:
Svd,
DN1 DN2