Nu skrivs det att Stureplanshögerns främsta företrädare Fredrick Federley tagit kokain (Expressen, Aftonbladet, SVT, Svd). Han tror ju att han är en cool kille så vem är överraskad? Jag är inte det. Men visst är det pinsamt och illa. Men jag är kanske inte rätt person att kasta den första stenen.Avslöjandet kommer från Politikerbloggen. I den figurera jag också. Jag säger i mitt svar: Min privatsak.
Inser i efterhand att jag inte ens borde svara Politikerbloggen, men gjort är gjort. Men med tanke på andra formuleringar jag hade tänkt ut blev det väl bra. Alltifrån: Det ska du skita i till Vad fan tror du om man är uppväxt i ett miljonprogram där tyvärr narkotika fanns väldigt tillgängligt?
Dessutom är det ointressant i min politiska gärning idag. Helt ointressant. Men om ni undrar så haschade jag två gånger någon gång mellan 9:an och gymnasiet. Sedan blev jag jävligt rädd. Och tur är väl det med tanke på hur det gått för många av mina barndomsvänner.
I efterhand har jag funderat mycket på det där och dragit fyra slutsatser.
- Vad fick mig att inte gå vidare? Rädsla? Inre kompass? Än idag kan jag inte svara. Som sagt, förutsättningarna att göra bort sig totalt och gå vilse fanns där.
- Jag borde ha knasat andra som fortsatt med hasch och gick vidare med annat. Jag borde berättat för mina eller deras föräldrar. Jag borde ha brutit det där idiotisk löftet jag gav min allra närmaste barndomsvän redan sommaren mellan 6:a och 7:an när han berättade för mig att han börjat hascha.
- Det är egentligen sjukt att barn, för det var just det vi var, barn kom i kontakt med droger så tidigt. Tyvärr är det så fortfarande.
- Jag hatar narkotika. Jag hatar knarkliberalism och jag hatar allt struntprat om ”soft drogs” och ”hard drogs”. För det finns ingen, ingen, som dör av en överdos idag som inte tidigare någon gång när han eller hon var yngre började med hasch eller maya.
Nu är jag mest förbannad på hur Fredrick Federley aktivt går ut och torgför sitt lyxknarkande. Har han inget vett? Fattar han inte vilka signaler han skickar ut till andra unga människor? Men vem är jag att kritisera. Man ska ju inte kasta sten i glashus.

.bmp)
.bmp)

