Människohandel och oseriösa arbetsgivare

Nu tar borgerligheten initiativ mot människohadel (Svd). Bra! Det behövs. För många människor utnyttjas i vårt land av oseriösa arbetsgivare.

Så här skriver Littorin och Ask:
Regeringen har i dagarna fått ett förslag från en interdepartemental arbetsgrupp i regeringskansliet. Promemorian innehåller ett 30-tal förslag för att förebygga och bekämpa människohandel, arbetskraftsexploatering med mera, motverka efterfrågan och skydda och stödja offer för sådan handel.

Men varför inte gå längre om man verkligen vill hjälpa dem som utnyttjas? Jag har skrivit en motion om utlänningslagen som socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet följt upp med en reservation. Utdrag ur motionen:

Den moraliska grundfrågan handlar om vem som borde vara måltavla för samhällets insatser, de papperslösa eller de som utnyttjar papperslösa. De verkligt kriminella är ju de oseriösa arbetsgivare och agenter som är beredda att tjäna på människors utsatthet. Resurserna och insatserna borde därför riktas mot de arbetsgivare som missbrukar människovärdet. På samma sätt som vid prostitution bör man kunna straffa ”köparen”, inte den som blir utnyttjad. Det är den enda rimliga vägen att gå. Så länge det finns en efterfrågan kommer det också att finnas ett utbud.

Både gömda och papperslösa bryter mot utlänningslagen genom att vistas illegalt i landet och ska även i fortsättningen avvisas eller utvisas. Samtidigt borde det bli möjligt att utdöma ett skadestånd från arbetsgivaren som motsvarar mellanskillnaden mellan den lön arbetstagaren fått och den som är normal i branschen. Man skulle dessutom också kunna öppna möjligheten för ett allmänt skadestånd för den kränkning som arbetstagaren blivit utsatt för. Oseriösa arbetsgivare skulle dra sig för att utnyttja svart arbetskraft när de riskerar skadestånd.
Detta är dock inte möjligt i dag.

Naivt av den borgerliga regeringen

DN debatt idag är intressant. Redan nu börjar regeringen, med statsministern själv i spetsen, inse att deras politik inte räcker till för att klara jobben och integrationen. Därför sker nu förändringar från tidigare politik. Så här skriver de:

I dag begränsas exempelvis tiden med instegsjobb till maximalt 18 månader. Detta är en allt för kort tid för att nyanlända ska kunna ges en verklig chans att lära sig svenska och etablera sig på arbetsmarknaden. Vi vill därför utöka tiden till att omfatta 24 månader. Nu när nystartsjobben öppnas för offentlig sektor är det viktigt att också instegsjobben i offentlig sektor får liknande villkor i privat sektor.

Men tror de verkligen detta löser problemen? Att förlänga möjligheten till att få instegsjobb med 6 månader samt att nystartsjobben nu även ska omfatta offentlig sektor. Förändringarna kan förvisso vara välkomna, men kom igen...

Den som tror att detta löser nyanländas svårigheter räcker upp en hand!

Media: Svd, Ekot

Modeveckan

Mode veckan är igång. Alltid kul. Hörde att svenskt mode ligger två efter det danska. Hmmm....får kolla in vad de gör förutom att det faktiskt fortfarande produktion i landet. Tänkte hinna se något.

Media: Svd ,

Bush, Irak och George Michael

Media: Svd, DN

Ett mindre steg framåt

Det finns väl all anledning att glädjas över att Nyamko Sabuni äntligen gör något för att motverka diskrimineringen (DN debatt). För hittills har hon ju bara pratat. En sammanhållen lag, att det ska kosta mer att diskriminera, ett samlat ombudsmannaämbet, åldersdiskriminering förbjuds. Allt detta är bra.

Men var försvann förslaget om likabehandlingsplaner?

Vidare skriver Sabuni:

Regeringen har in i det sista försökt hinna komplettera diskrimineringskommitténs rent principiellt hållna förslag om bristande tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning som diskriminering. Vi får erkänna att det, på grund av bristande underlag, inte har varit möjligt inom den tidsfrist som införlivandet av EU:s arbetslivsdirektiv medger. Vi kommer nu skyndsamt att arbeta vidare med denna fråga med förtur. Det ska ske åtskilt så att övriga frågor som återstår att bereda vidare inte ska sinka frågan om tillgänglighet.

Det är riktigt illa att Sabuni inte lyckas hantera tillgänglighetsfrågan. Många kommer att kritisera henne och den borgerliga regeringen för detta, tror jag.

Ekot

Edelstam hyllas samtidigt som Pärdrevet

I torsdags då den stora nyheten i media var att Pärs eventuella framtid som ekonomisk talesman genomfördes en liten cermoni till minne av den fd svenske ambasadören Harald Edelstam. Så här sa den 20-åriga María-Elsa Salvo Miranda:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så lyder Artikel nummer 1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och det är ett bestämt klargörande om att vi alla bär ansvar över att människors rättigheter respekteras. Detta ansvar bär vi inom oss i vårt förnuft och i vårt samvete och detta bevisade Harald Edelstam att han trodde på när han oförtröttligt kämpade för att hjälpa människor. Minnet om vem han var och vad han gjorde bör alltid hedras och ses som ett exempel av hur vi alla bör sträva efter att vara.

Med hjärta, mod och förstånd ändrade han ödet för människor. Tack vare honom har familjer hindrats från tragiska splittringar och människor har räddats undan tortyr, fångenskap och död. Istället har pappor och mammor fått behålla möjligheten att få se sina barn leka och växa upp, trots att de många gånger fått uppleva allt det långt bort ifrån välbekanta landskap, i främmande länder där det talas ett främmande språk.

Under de två år som följde efter statskuppen i Chile, hade min pappa suttit fängslad i nästan 4 månader på ön Quiriquina, och mina föräldrar hade behövt fly som politiska flyktingar och tillbringat ett år och 7 månader i Rumänien. Den 31:a december 1975 rullade dem in genom gränserna mellan Danmark och Sverige i en turkos Wolkswagen. Som de flesta andra nyinkomna invandrare i Sverige blev mina föräldrar hänvisade till boende i Rinkeby men 12 år senare när jag väl föddes hade dem bosatt sig i ett radhus i Hässelby Villastad.

Jag var medborgarlös de första 11 åren av mitt liv innan jag fick mitt svenska medborgarskap. Under mina år i grundskolan var jag en av de få eleverna med utländsk bakgrund och jag var ensam om att ha svart hår, gå på hemspråk och framförallt var jag ensam om att veta vad som egentligen hade hänt i Chile 1973. När det väl var dags för mig att göra mitt gymnasieval blev det Tensta Gymnasium. På Tensta Gymnasium träffade jag ungdomar som kom från länder jag inte ens visste fanns, som pratade ett annat språk och som vars föräldrar också hade kommit till Sverige för att slippa undan krig, förföljelse eller tortyr. De delade samma känslor som jag, känslor om att inte känna sig hemma någonstans, känslor om utanförskap. Vad jag såg under mina år i gymnasiet var att för de flesta av dessa ungdomar blir utanförskapet för omfattande. Det växer sig större och större och skapar en distans, ett avstånd till samhället. Detta leder till dåliga konsekvenser för oss alla som lever här. Jag anser därför att det är extremt viktigt att politiker, föräldrar, lärare och alla andra som har möjlighet, uppmanar integrationen av ungdomar inom politik, speciellt ungdomar med utländsk bakgrund. Engagemang inom politik leder till engagemang inom samhället. Detta tar oss tillbaka till Harald Edelstams humanitära handlingar. Det var hans engagemang i personer och hans engagemang i politik som skapade förändring, skapade förbättring.

Under hela min uppväxt fick jag, genom konversationer med mina föräldrar, en inblick i vad tusentals chilenare fått gå igenom till följd av statskuppen i Chile 1973. Det är svårt för oss här i Sverige att sätta oss in i situationer dessa människor har fått gå igenom, men vi måste försöka. Det är våra handlingar idag som kan göra skillnad imorgon. Medkänsla och gemenskap är inte vilka ord som helst, det är ord som bör väcka känslor inom oss, precis som de gjorde för Harald Edelstam. Det är känslor som binder oss människor samman, och endast då kommer det finnas ett mod, en vilja och styrkan att skapa förändring, skapa förbättring.

Harald Edelstam har inte endast räddat människor undan diktatur och orättvisa. Minnet av honom är en utsträckt hand till oss alla. En utsträckt hand som ska hjälpa oss fortsätta på den rättvisans väg som han med sin kamp öppnat upp. Harald Edelstam var en människa som åstadkom så mycket. Föreställ er då, hur mycket vi alla kan åstadkomma tillsammans.

PS. Pär har rätt. Både han och Mona Sahlin förlorar på mediacirkusen. DS.

Arbetet går vidare...

Igår på kvällen besökte jag Botkyrka. Jag var ute med partivänner från kommunen och knackade dörr för att så här på sluttampen av rådslagsomgång ett få in fler åsikter och synpunkter på vår politiken. Mer bilder här.

Tillsammans med Jan Eliasson som var i Södertälje, riksdagskollegan Jansenko Omanovic och gäng lokala partivänner hann vi med omkring 130 hushåll. Det var kul. Bästa kommentaren vi fick höra: "Jag röstade borgerligt, har alltid röstat borgerligt. Men ni gör ett bra jobb".

Nu är det dock Pär Nuders framtid som intresserar de flest.

Media: DN, Svd, Svd2, AB, Expressen