På Jakt efter kreativa Sverige: Berghs

Jag inleder dagen med en fika med Pär Lager. Han är VD på Berghs. Pär sprudlar av en energi och kreativitet som effektivt dödar alla mina fördomar om VDar.

– Just nu är vi extra stolta. Vi har fått 11 nomineringar till New Yorks anrika tävling One Show; 11 av ca 90 möjliga nomineringar. Vi tävlar mot världens största.

Det strålar om honom. Det märks att han älskar sitt jobb. Vill du veta mer om hur Pär beskriver Berghs kolla in detta klipp:



Pär berättar att alla lärare på Berghs utöver att undervisa jobbar på andra ställen. Detta är viktigt. På så sätt får man en stark koppling till arbetsmarkanden som eleverna senare ska möta samtidigt som branschen får möjlighet träffa och se vad elever från Berghs går för redan under utbildningen.

Berghs expanderar just nu. 150 platser på de 5 attraktivaste delkurserna ska till hösten komma igång i Malmö och Göteborg. Man kommer också att försöka sig på att bedriva sommarkurser.

Samtalet glider vidare in på Berghs rykte om att vara en ”elitskola”. Pär är medveten om att det, precis som på andra universitetet, finns en underrepresentation av elever med arbetarbakgrund.

- Men vi blir bättre och bättre. När det gäller mångfald behöver vi göra mer ur ett rent affärstänk. Ska man sälja bra behövs människor med olika bakgrund, säger han bestämt.

Precis då dyker Lisa upp. Hon är student på Berghs. Pär och Lisa berättar om skillnaden mellan PR-branschen och reklambranschen ur ett jämställdhetsperspektiv och hur dessa branscher allt mer börjar glida in i varandra. Av vad jag kan förstå är reklambranschen fortfarande dominerad av män.

Lisa har en spännande historia. Hon är inflyttad till Stockholm från Katrineholm. Drömde om och satsade på att bli professionell balettdansör, men sadlade senare om och tog jobb på en PR byrå. Via byrån kom hon i kontakt med Berghs.

- Jag tog ett par kurser. Sen tänkte jag; Om man lär sig så mycket på en kortare kurser, hur mycket lär man sig då inte på ett helt program?

Utbildningen har motsvarat hennes förväntningar. Men det har varit ett mycket intensivt år och högt tempo. Studenterna triggar varandra. När jag frågar henne om hennes bakgrund som dansare och kopplingen till kommunikationsbranschen tvekar hon inte i sitt svar:

- För mig handlar både PR och dans om samma sak. Det är olika sätt att kommunicera, säger hon.

Lisa är i slutfasen av sin utbildning. Hon tillsammans med projektgruppen kallad ”Studentbyrån” har som slutprojekt fått i uppdrag av Berghs att ansvara för mässan då alla studentprojekt ska redovisas den 25-28/5. Då förvandlas Berghs från en skola till TV-studio. Nyfiken? Följ mässan via webben.

Lisa vill inte längre tillbaka till sin gamla arbetsplats. Hon siktar på en karriär delvis utomlands. New York lockar. Jag är säker på att hon kommer att gå långt. Men just nu har hon, och många studenter med henne, fullt fokus på att färdigställa sina slutprojekt inför sommaren.

Jag får också möjlighet att prata med Lotta som är utbildningskoordinator på Berghs. Hon stödjer och är en viktig länk med omvärlden för studenterna på Berghs internationella program. Varje år skickar skolan iväg 50 studenter. Dessa studenter har samtidigt gjort att alltfler utländska studenter söker sig till Berghs.

- Våra studenter marknadsför vår skola dit de kommer, säger Lotta.

Studenterna som kommer utifrån betalar allt själv; resa, logi och utbildning. Jag får veta att man just nu på skolan har 6 studenter från Australien som pluggar på Berghs.

Jag får också möjlighet att prata med José och Tor. Detta radarpar ska bli reklamare och utbildar sig till copyrighter respektive art director. José och Tor har redan tävlat internationellt och gör nu sitt slutprojekt åt McDonald’s. Mer får jag inte skriva.

Pär och jag lämnar skolan och går över gatan till media- och kommunikationsbyrån Wisley. På Wilsey får jag sitta med när Janna, Ida, Rakel, Emanuel och Elin presenterar sitt slutprojekt för Kenneth. Han har mångårig erfarenhet av branschen och fungerar som gruppens externa handläggare.

Gruppen har av byggföretaget JM fått i uppdrag föreslå en kommunikationsplattform vars syfte är att kommunicera att JM bygger småhus för barnfamiljer. Kreativiteten flödar; barnperspektiv, färger, ljud och ”real life”-förslag presenteras. Jag märker hur jag lever mig in gruppens idéer. Det här gänget har verkligen något på gång, tänker jag. Bara JM vågar satsa!

Tillbaka på Berghs ansluter jag till en lektion med spelutvecklingsutbildningen Futuregames Academy. Det är första gången denna utbildning går på Berghs. Dagen innan har klassen inför en internationell jury fått redovisa ett 8 veckors projekt vars syfte har varit att skapa en plattform för ett tilltänkt nytt spel. Jag får möjlighet att se några trailers som eleverna skapat och blir återigen mäkta imponerad. Här hittar du en länk till dem: http://www.berghs.se/3/sv/Nyheter#a2292

Vilket spel tror du vann? Jo, Princes of the Universe. Redan idag växer dataspelsbranschen. Som jag skrivit i andra sammanhang, tror jag, att svenska dataspel kan bli en större kulturexport än Roxette. Det är spännande att Berghs söker synergieffekter mellan dataspels- och kommunikationsbranschen!

Detta var ett första nedslag på jakt efter det kreativa Sverige. På min facebook sida kan du hitta ett fotoalbum med bilder från mitt besök. Du kan också gå med facebookgruppen: Kreativt Sverige. Tack för att du ville följa med till Berghs. Och tack Berghs för att ni tog emot mig. Resan fortsätter…

Lite vemodigt men ok!

Vill meddela er alla som följer min blogg att jag under en period kommer att dra ner mitt bloggande här. Det känns lite vemodigt, men ok. Men jag försvinner inte! :-)

Expressen har bett mig blogga i något som heter debattbloggen. Och här hittar ni min motdebattör. Läs mer om idén här.

Med andra ord så fortsätter jag älska Sverige där. Ta hand om er!

Palmepriset, Guantanamo och Michael Jackson

Nu är det offentligt att Parvin Ardalan får Palmepriset.

Hotad, förföljd, gripen av polis. Medborgarrättsaktivisten Parvin Ardalan för en tuff kamp för mäns och kvinnors lika rättigheter i Iran, skriver DN. (DN, Svd)

Jag sitter ju styrelsen och tycker det är helt rätt (inte så överraskande kanske).

Vad gäller den utrikespolitiska debatten hade jag fel i mitt förra inlägg. Det var inte "skammens dokument", utan "feghetens dokument" Ahlin använde. Men å andra sidan är det skamligt att Bildt inte med ett enda ord berörde Guantanamo i utrikesdeklarationen. Det blir en interpellation om det.

PS. "Förutom Kanye Wests dramatiska version av "Billie Jean" där originalets gäckande flykt är ersatt av en fjättrande tyngd och där gitarren låter som något som äter sig in i köttet. Som för att säga att Michael Jackson kanske inte alls är en Narcissus utan en Prometheus (som straffades för att han stal elden från gudarna och gav till människorna). Och att det är en låt som man kanske inte alls skall dansa till." Hmm, må så vara med i kontakt med musikgudar var nog vår kära Michael DS. (DN)

Utrikespolitik: S vs M

Bra artikel i brännpunkt idag om nedrustning (Svd). Vår utrikespolitiska talesman Urban Ahlin var mycket bra idag. Kallade utrikesdeklarationen för "skammens dokument" och uppehöll sig i sitt anförande kring: förbud mot klusterbomber, nedrustning, Afghanistan och Mellanöster. Han gjorde skillnaden tydliga mellan (s) och (m).

Rätt eller fel ledarskap?

Nu uppges att den borgerliga regeringen kan tänkas backa kring förslaget om att sänka skatterna för delar av tjänstesektorn. (SR, Sydis) Igår backade Reinfeldt kring det vansinniga förslaget på förändringar i sjukförsäkringen. (DN,DN2, Svd) Förslaget har tidigare varit att ingen ska kunna få mer än 75 procent i sjukpenning efter ett år. Att göra A-kassa obligatorisk är också satt i malpåse.

Jag lyssnar och tar intryck, säger statsministern. Hmmm…jag tilltalas av tanken att Reinfeldt försöker utöva någon form av modernt ledarskap. Låter fint! Samtidigt tror egentligen bara det är ett bevis på att ekonomerna och taktikerna är de som hittills hållit i taktpinnen. Makroekonomiska teorier och spinning har fått gå före människor vardag och verklighet och före värderingar. Så här hårda är Sydsvenskan:

Kort sagt: Det handlar om en av regeringens största klantigheter, sådana klantigheter som gjort att regeringspartierna i opinionsmätning efter annan har tagit stryk. När backen ändå ligger i får regeringen gärna ändra sig på ytterligare några punkter: Den fåniga konstruktionen av fastighetsskatten, som idag har drag av retroaktiv lagstiftning. Plötsligt börjar gamla uppskov att ticka kronor, något som inte kunde förutses när den skattskyldige begärde dem. Vårdnadsbidraget, som står i bjärt kontrast till den arbetslinje som regeringen i allmänhet har goda skäl att betona. Enligt Konjunkturinstitutet kan vårdnadsbidraget på sikt ”bidra till en, möjligen betydande, minskning av såväl sysselsättning som medelarbetstid”. De nyligen aviserade regelförändringarna när det gäller anhöriginvandring. Kravet på försörjning och bostad kommer att innebära att en del föräldrar och barn hålls åtskilda under flera år. Regeringens mod är det måhända inget fel på. Det som oroar är att viktiga förslag varken är genomtänkta eller rättssäkra.

PS. Ohly vill inte ha en vänsterallians. Inte så överraskande. Även om det är för tidigt att sätta ner foten i frågan kanske våra kamrater på vänsterkanten borde åka till på Norge studiebesök. (Svd, DN) DS.

Britterna och sharia

I slutet på förra veckan blossade en infekterad debatt upp i Storbritannien när ärkebiskop Rowan Williams föreslog att landet skulle överväga införa delar av sharia-lagstiftning som en del av Brittisk lagstiftning.(BBC)

Det var intressant att följa debatten på plats. Medverkade nämligen på ett seminarie om Socialdemokratins framtid i Europa som bland annat gästades av Gordon Brown.

Tyvärr tror jag att Williams välvilja leder helt fel. Så här kommenterar KG Hammar det i DN Kultur:

Williams utgår ifrån det fragmentiserade brittiska samhället, där religion och kultur bidrar till att människor lever i olika världar med liten eller ingen samhörighet som brittiska medborgare. Han frågar sig om integration kan underlättas av att engelsk civil lag mer än i dag erkänner förekomsten av de olikheter som finns och bejakar att människors känsla av identitet och tillhörighet kan vara djupare i relation till religion och kultur än till landet.

Det är i detta sammanhang han nämner sharia som ett exempel på ett religiöst lagsystem där vissa, ospecificerade, delar skulle kunna inkorporeras i engelsk lag som ett uttryck för erkännande. När han nämner sharia är det tydligt att han också vill problematisera den förenklade bild av sharia som finns i väst. Han hänvisar till den diskussion som pågår inom den islamiska världen, men citerar samtidigt den berömda teologen Tariq Ramadans yttrande att man i väst inte kan nämna sharia utan att allt går snett.

Och snett gick det ju, som kommunikation betraktat. Det är helt klart att Rowan Williams inte förordar parallella juridiska system. Men han har uttryckt sig oklart och är därför inte utan ansvar för att han uppfattats som han gjort. I värsta fall förstärks främlingsfientligheten av det inträffade, i bästa fall blir det en fördjupad diskussion om religionens plats i det sekulära samhället, där det är uppenbart att "religion som privatsak" inte längre är ett fungerande mantra. Här är frågan hur man kan se positivt på religiösa tillhörigheter och engagemang samtidigt som man bejakar det sekulära samhällets öppna spelregler som är lika för alla och så ska förbli.

Media: Svd, DN

Obama leder

Ett valet i Maine har nu Obama gått förbi Clinton. De som så många länge sagt till mig är omöjligt har nu blivit mögjligt...





Media: Svd, DN, DN2